dreamswefollow

Oj , vad det kändes ovanligt att skriva in en ny epostadress och ett nytt lösenord! 

Jag vet inte hur ni känner men gick det inte lite väl fort i förra inlägget? Jag vill gärna gå in på djupet (även fast det kanske inte är så himla bra ibland) och det känns som att vi bara skrapade lite på ytan i förra inlägget. Det var däremot ett super duper bra "första inlägg" tycker jag men ni blev nog inte så mycket klokare på vem jag är. Eller hur?

När jag tänker på mig själv så tänker jag på 3 saker och det är mina 3 stora intressen i livet.

• Shopping
  Jag är ingen riktigt Shopaholic som blir helt tillfredställd när jag shoppar, eller jo, det var en lögn. Jag älskar verkligen att shoppa fast när jag säger "Shopping" så tänker jag enbart på kläder, skor, väskor, nagellack, smycken, hårprylar. Alltså bara en ganska liten del av vad "Shopping" egentligen står för. Men ni får helt enkelt lära er att när jag säger "Shopping" så tänker jag skor och inte motorsågar eller mat...
• Fotboll
  Jag kanske inte är någon äkta naturbegåvning när det gäller fotboll men enligt mig själv och vissa andra så är jag faktisk riktigt bra. Jag började spela när jag var 10 år och har alltså spelar i 4 år nu. Det känns som så mycket mycket mer men tydligen inte. Jag började spela i IFK visby och det är sär jag är "skolad" och jag kunde inte haft mer tur. Om jag inte hade spelat där hade jag inte vart den spelare jag är idag...långt ifrån. I IFK spelade jag nästan bara med folk som var ganska många år äldre än mig. Den äldsta var väl upp mot 30 tror jag och det kändes helt okej och när min omgivning i Oktober 2009 började prata om att byta till ett lag där jag fick spela med dem i min egen ålder så ville jag inte alls. Det är nog det jobbigaste jag har gått igenom hittills i mitt liv. Även fast det låter väldigt larvigt så var det verkligen tufft för mig. Nu har jag spelar i P18' 95 lag sedan November 2009 och jag stormtrivs verkligen! Det är som när man står på ena sidan av muren och man vet allt om sin egen sida och man trivs sen säger någon att "du borde verkligen se andra sidan av muren, den är mycket bättre" men man själv vill ju inte för man vill ju inte lämna den trygga sidan som man likskom "kan" men en dag bestämmer man sig bara och man klättrar över muren. Det kan ta ett tag men man kommer över och efter ett tag inser man att andra sidan är så otroligt mycket bättre än den man kom ifrån! Precis så är det.
• Resor
  Den här "kategorin" av mitt liv kan jag inte annat än undra över. Jag förstår verkligen inte hur jag kunnat fastna i det spåret. Visst har jag rest en del, kanske mycket mer än vissa men också mycket mindre än vissa andra. Men ändå så gillar jag hela grejen med att se något annat (Haha, i den mån av att man vet att man har ett hem att komma tillbaka till, med tanke på vad jag skrev några rader upp) och att lära sig nya saker. Man lär sig nog att se livet på ett annat sätt när man reser. Dessutom är jag helt bombkär i New York. Jag har aldrig vart där och det kommer nog ta ett tag innan jag kommer dit men ändå så ser jag det som det största. Bara jag kommer dit, sen kan livet ge mig va fan det vill. Jag ser New York som ett av världens stora centrum. Vilket det troligen också är men där finns det liksom så mycket människor från så många olika platser, med olika bakrund, kulturer, språk och religioner, olika utseenden och olika viljor. Att få befinna sig där, om än så för bara ett par dagar, skulle vara så otroligt mäktigt.

Det är så jag ser mig själv i stora drag. Eller det är iallafall mina 3 stora kärlekar i livet. (Om man tänker "grejer").
Sen älskar jag ju såklart alla närmaste omkring mig; Min familj , min släkt, mina vänner och också såklart Emma som jag skriver den här bloggen tillsammans med.
Nu känns det på något sätt som att vi säkrat vår framtid. För som jag skrev i förra inlägget så vill vi ganska så olika saker. Emma vill England och hon vill också jobba med utrotningshotade djur, fast vart vet jag ju såklart inte men jag är ganska säker på att man inte hittar så många arter mitt i New York. Eller vad tror ni?
Ja, och som ni kanske redan förstått så är min dröm New York. Men om jag blir kvar där för all framtid vet jag ju såklart inte. Annars så tror jag faktisk att jag vill jobba som frilandsjournalist för något resemagasin. Eller,ja, jag vill iallafall resa en hel del innan jag skaffar familj. Men vad jag vill få fram med " att vår framtid är säkrad" är att om vi klara att hålla den här bloggen vid liv så blir det ju som någon slags länk mellan oss :)

Haha och hela den här faderuttan med familj och barn tror jag vi tar en annan gång eftersom jag har ganska stora och vilda planer som har för vana att ändras ganska ofta :)

Och nu ser jag att jag verkligen rusat iväg...men men, en annan sak jag älskar är att skriva och jag är ganska säker på att det kommer märkas, som nu ungefär...Ni får ha lite överseende med mina fingrar...dom och mitt huvud går inte alltid ihop. :)

// Emilia Maria "Räkan" Söderholm

Ps. Om ni undrar över det här med "Räkan" och "Sillen" så är det något jag och Emma snappat upp vid något tillfälle. Det började väl någon gång då jag bara ville reta henne genom ett "öknamn" och det bästa jag kunde komma på var "Sillen" eftersom hon hatar sill! Sen så följde det liksom bara med och då ville hon ha ett smeknamn på mig. Och då blev det Räkan. Vet inte riktigt varför eftersom jag älskar räkor men att det blir lite "ojämt" här och där är inte övanligt när det gäller oss :)
Ds.

Ps 2. Och om namnet "Flundran" någonsin dyker upp (vilket det troligen kommer) så är det "vår" (mest Emmas pappas) tandemcykel som vi haft många roliga stunder på. Haha.
Ds 2